Jag sov alltså i natt. Kanske är det inte att rekommendera i längden som sömnmetod att dricka fasansfulla mängder rosévin utan att äta något, men kortsiktigt fungerade det.
Kvällen tillbringades på ett 30-årskalas med vackra män i vita kostymer. Bland dem blev en sak pinsamt uppenbar. Inte ens om jag ville skulle jag lyckas särskilt väl med att träffa en ny man. Jag vill bara prata om barn. Deras barn, andras barn, barn i allmänhet. Mer sällan om mina födda och ofödda. Nån måtta får det vara på att förstöra partystämningen.
Å andra sidan verkar inte barnlängtan med en tragisk touch vara en sån turnoff som man skulle kunna tro. Tillräckligt mycket lidande och man blir mystisk snarare än desperat. Tills det slår över i Kicki-ism.
Jag vill inte vara tragisk och spännande. Jag vill leva i den vanliga, riktiga lyckan som jag skriver om i Expressen imorgon. Tvillingar, grill, villa. Ångest är så överskattat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jäklar vad du är klok. tack för den texten - det var lätt att känna igen sig.
(jag menar alltså dagens expressen-ledare. jag känner igen mig i din blog också, ibland, men idag var det "Att verkligheten snarare blev andrahandslyor i Hammarbyhöjden och utlasning från Sveriges Radio påverkade knappt idealen" som jag fastnade för.)
Skicka en kommentar