fredag, april 20, 2012

Vi måste tala om Paulina Neuding, eller en enkel appell om att vi kanske kan försöka argumentera i stället för att kasta saker på varann

Så detta var alltså dagen när någon skriver i tidningen att en god vän till mig hatar en annan god väns gulliga tjocka bebis. Jag kan inte komma förbi det. Jag kan inte komma förbi att alltihop känns så bisarrt insyltat, att mina personliga vänskapsrelationer blir till symboler för politiska skyttegravar, och just denna gegga har gjort att jag mycket länge inte skrivit om det över huvud taget. Det funkar inte att skriva i tidningen om människor man älskar som om man inte kände dem.

Så ni må ha talat om Paulina Neuding, men jag har inte gjort det. Hon är en av mina bästa vänner och en av mina bästa människor och vi är emellanåt så oense att jag gråter av ilska. Jag gråter privat, dock. Inte i offentligheten. Jag skriver förstås offentligt om den ledsamma utvecklingen i svensk tänkande borgerlighet där man hellre problematiserar invandring än bejakar den, men jag har hållit mig borta från allt det, ibland rättmätiga, ibland överdrivna, rasandet mot just hennes texter. Kanske är det inte hållbart i längden, men jag har dragit den gränsen av helt personliga skäl.

Men nu kan jag inte hålla det privat längre. För i dag skriver alltså Karin Pettersson i Aftonbladet att Paulina Neuding påstått att "anti­semitismen i Malmö växer sig starkare i takt med att muslimerna ­föder fler barn" samt att detta tänkande vetter "i den yttersta förlängningen mot Breiviks hat mot en sexmånaders bebis."

Jaha. I den yttersta förlängningen.

Låt oss då gå till den där artikeln i Jerusalem Post. Den var rätt obehaglig i sitt undanviftande av sociala faktorer kring kriminalitet och den där meningen om Mohammedbebisar var extremt olämplig. "In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority."

Det här är ett språkbruk som används i eurabia-sammanhang, och där syftar det på, och följs upp av haranger om, hur alla dessa bebisar och ungdomar hotar Europa genom sin själva existens och muslimska essentialitet. Neuding har dock vid upprepade tillfällen sagt att hon inte alls menade det så. Eftersom vi inte har register över religiös tillhörighet i Sverige säger hon att hon använde dessa fakta för att visa hur den malmöitiska demografin förändrats.

Personligen tycker jag att det var huvudlöst skrivet. Även om man inte menar samma sak som eurabiisterna, eller alldeles särskilt när man inte menar det, bör man inte använda deras retoriska figurer. Ord betyder något för dem som lyssnar också, oavsett vad man själv tycker sig mena. Jonathan Leman skrev bra om det. Kommentarsfältet på JP blev för övrigt snabbt fyllt av glada rasister.

Det helt reella och plågsamma problemet med den malmöitiska antisemitismen ligger ju heller inte i antalet muslimer i Malmö utan i att alldeles för många ungdomar där dras till islamsk extremism där antisemitism ofta är en integrerad del. Om man vill komma åt det problemet är det också rätt dumt att bortse från faktorer som livslång fattigdom och usla skolor.

Ali Esbati skriver klokt om den generella otäcka utvecklingen här, även om han också tolkar Neudings Jerusalem Post-text på ett sätt som hon uttryckligen sagt att hon inte menade. Han påstår dock inte att detta i förlängningen innebär att hon hatar hans dotter. Kanske skulle man ha kunnat förstå om han gjorde det, det var trots allt hans sexmånadersbebis som Breivik i rätten häromdagen pekade ut som ett bevis på samhällets degenerering och som ett argument för att det vore rätt att mörda barnets mamma.

Det går inte att ta in. Knappt ens som förbipasserande nyheter, än mindre när det handlar om människor man tycker mycket om.

Och kanske är det just närheten till ett massmord, att så många i den svenska politiska debatten faktiskt känner människor som blev mördade eller knappt undkom att bli mördade på Utöya den 22 juli förra året, som gör att vi inte förmår tala om det som händer politiskt.

Varje debatt kollapsar i huvudlösa anklagelser, som i sin tur är lätta att vifta undan, och så fortsätter dansen. Ja, vi måste se att Breiviks mord på tonåringar handlade om politik, om politisk terrorism. Ja, det finns ett generellt samhällsklimat där inte bara extremhögern utan också tongivande delar av borgerligheten, i Sverige likaväl som i resten av Europa, rört sig åt ett håll där invandring, och då primärt muslimsk invandring, mest ses som potentiella problem. Där allt färre står upp för att invandring i sig är bra, att pluralism är bra, att multikulturalism är vägen framåt i meningen att många olika kulturer visst kan leva fredligt sida vid sida, ofta flera olika inne i varje människa.

Jag är mycket bekymrad över den här utvecklingen. Men att säga att personer som på olika sätt deltar i den "i förlängningen" skulle hata bebisar? Det är som att säga att människor som är för högre skatt "i förlängningen" vill mörda direktörer och införa stalinism. Visst, det säger kanske enstaka galna högerdebattörer också, men de tas lyckligtvis sällan på allvar.

Jag förstår att man ibland använder kraftuttryck man kanske inte fullt menar, själv twittrar jag t ex ibland om att jag hatar hela mänskligheten och längtar efter kärnvapenannihilationen. Det gör jag inte, egentligen.

Men det här är en för viktig diskussion för att förvandlas till gyttjebrottning. Folk har kastat Breivik på varann i mer än ett halvår nu, och nu har alltså ammunitionssökandet gått vidare till en ljuvlig liten flicka. Man kan hoppas att detta är slutpunkten. Nu kan väl inte smutskastningsstrategin komma längre. Kan vi inte snälla börja argumentera i stället?

10 kommentarer:

Naveln sa...

Den liberala twitterliberalernas ängsliga utrop om att "sluta kasta Breivik på varandra" har för länge sedan upphört att se "insiktsfullt" ut och istället övergått till hålla händerna för öronen och ropa NANANANANANA.

Det ÄR nödvändigt att koppla Breiviks ideologi till strömningar i samhället. Det ÄR nödvändigt att se, och LÄRA SIG, av vilka samband breivik ingår i och vilken intellektuell miljö som möjliggjort honom som terrorist.

Visst vore det bekvämt att avideologisera Breivik. Det skulle ju bli "bättre stämning" säkert. Men skulle man samtidigt inte ge upp just ett reellt intellektuellt samtal och en vettig samtidsanalys om man gjorde det?

Angående Paula Neuding är du uppenbart helt blind. Kritiken mot henne är inte huvudlös eller överdriven. Att hon gång på gång hamrar in samma antimuslimska budskap och sen till sin kompis säger "jag mena inte så ju" betyder inte att det vi ser i texten inte ser ut att vara det det är.

Angående "antisemitismen i Malmö" råder jag er att läsa lite kritiskt. Se vilken tidning Neuding skriver i. Se vilka referenser hon uppger i sin artikel : Att se skillnad på hatisk politisk propaganda med nationalistiska lobbyorganisationer som referens - och en vettig artikel - borde en samtidsanalytiker som Isobel klara av. Klart att snedvriden, hatisk och agiterande texter väcker upprördhet. Inget konstigt med detta.

Anders Winckler sa...

Började skriva en kommentar som gick ut på att du har fel när du kritiserar de som kritiserar högerskribenter som med sina val av ämnen, och som med sitt sätt att formulera sig spelar främlingsfientliga (och framför allt muslimofoba) rakt i händerna. Unnar mig sedan att faktiskt läsa vad du skriver en gång till, och då får jag börja om.

”Det faktum att etablerade debattörer talar om muslimska invandraren nativitet som ett problem (eller över huvud taget) leder i förlängningen till att antimuslimska stämningar i extremhögerkretsar får en näring och en legitimitet. För detta måste de skribenter som använder dessa tankefigurer ta ett visst ansvar. Ur den mylla sådana formuleringar hjälper till att skapa växer sedan en och annan dåre som till exempel Breivik, eller lite mindre vansinniga förespråkare för samma mörka tankegods.”

Så tycker jag att man måste få säga. Jag tycker att man, som opinionsbildare, är ansvarig för den opinion man skapar med sina texter.

Jag tycker också att debattens vågor ganska ofta går så höga att det är svårt att skilja ut vad de olika sidorna egentligen tycker och vill. Den politiska matchen blir viktigare än den underliggande politiska motsättningen. Detta är tråkigt och det skadar demokratin.

Jag tycker inte heller att det är rimligt att tro att Paulina Neuding eller Ulf Nilsson hatar eller ens ogillar bebisar, vare sig Karin Petterssons bebis eller någon annan. Jag tycker inte heller att det följer logiskt av det de skriver (det jag läst av det). MEN jag tycker att man bör konfrontera det de faktiskt skrivit, även om de i efterhand gör avbön.

Efter en andra genomläsning känner jag att vi nog skulle kunna komma ganska bra överens i denna fråga. Vi skall inte smutskasta, men vi måste få diskutera de åsikter och formuleringar som faktiskt uttrycks. Med argument, visst, och utan att i onödan blanda in känslomässiga figurer som små knubbiga bebisar, men debatten måste föras.

Skulle du kunna köpa innehållet i artikeln om Karin Pettersson utelämnat bebisarna?

andreas bergh sa...

Väl talat Isobel!

Anonym sa...

Hej
Hoppas det löser sig med dina jobbproblem. Du har inte funderat på att doktorera i statsvetenskap eller ide och lärdomshistoria eller så? Jag hoppas du skriver mer böcker om politisk filosofi. Jag är precis färdig med din "Frihet och fruktan"; mycket intressant läsning! Jag gillar din blandning av idealism och pragmatism. Jag håller med om att en människa bör ha så stor makt som möjligt över sitt eget liv men inte över andras. Din analys av arbete är bra. Ibland tror jag att man hänger upp sig för mycket på själva arbetstiden, en heltid behöver t ex inte vara precis 40 timmar i veckan.

Jag tycker nog att din kompis artiklar (hon har ju skrivit mer än den här) är obehagliga. Jag får faktiskt intrycket att hon tycker illa om både muslimer och araber, för att inte tala om palestinier, men att hon inte vill säga det rätt ut.
Men visst,jag kan ha fel. Hon kanske är helt omedveten om vilka hon signaler hon skickar när hon ständigt kommer tillbaka till svenska muslimer och arabvärlden med formuleringar som "Welcome to Ramallamo" eller pratar om demografiska problem. I så fall verkar hon uppriktigt sagt vara lite dum i huvudet.
Däremot håller jag med dig om att Aftonbladet inte bör koppla henne och Norberg till Breivik. Det förtjänar de inte och det gör debatten jäkligt mycket mer otäck.

Anna S

Agnes sa...

Ständigt detta "Paula Neuding".
PAULINA
Hur jävla svårt kan det vara.

Marcus sa...

Neuling är en annan favoritfelstavning.

Anders sa...

Tycker du skriver klokt.

Anonym sa...

Neuding har inte bara baktalat Malmö (och dess muslimer) i Jerusalem Post. Samma ominösa tankar kommer upp i hennes artikel i Weekly Standard:

"In 2004, the most common name for baby boys in the city was Mohammed. These population changes, of course, have far-reaching political implications."

http://www.weeklystandard.com/Content/Public/Articles/000/000/016/265rxhcw.asp

Så det är inte bara en lapsus.

Men är påståendet relevant? 2004 föddes det 1729 pojkar och 1680 flickor i Malmöområdet. 170 av dem döptes till Muhammed, alltså mindre än 1 %. De är förändringen som enligt Neuding har "far-reaching implications".

Det tog mig några sekunder att få fram fakta hos SCB
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____115443.aspx

Hade Neuding varit intresserad av fakta hade hon researchat några sekunder extra. Men det är hon inte. Hennes fakta (det är sant att Muhammed var vanligast 2004) kan alltså vara korrekt men ändå medvetet missvisande.

Det vanligaste namnet i Malmö 2011 var f.ö. Elias, så invasionen tycks ha kommit av sig.

Mvh Peter J

C. Verdinelli sa...

Själv hade jag inte valt att skriva som Pettersson. Överhuvudtaget tycker jag att det är en god regel att hålla bebisar utanför politiska texter. Det blir så lätt alltför billiga poänger.

Så nej, jag gillar kanske inte texten ifråga, men jag kan inte hålla med om att den skulle vara så långsökt och bisarr som du säger.

Pettersson påstår inte att Neuding hatar bebisar i allmänhet. Däremot att Neuding menar att bebisar med muslimska (i praktiken: arabiska) namn är ett problem för Sverige och Europa. Att då påsta att Neuding i förlängningen betraktar Esbatis bebis (det är den som refereras, tror jag?) som ett problem... ja, det förefaller tyvärr inte helt huvudlöst om du frågar mig.

Pettersson borde ha nöjt sig med att skriva att Neuding ser bebisar som heter Leyla eller Mohammed som ett samhällsproblem, inte att hon hatar dem. Det finns ju en liten skillnad mellan att hata någon och att stämpla dem som en samhällsfara. Men det senare gör Neuding tveklöst, och är rimligt att anmärka på i en ledartext.

Anonym sa...

Däremot så är det varken kommunister eller nationalsocialister som har gjort det svårt att leva som jude i Malmö. (Även om Reeplau inte gjort mycket för att stävja utvecklingen.)

Och det går att använda sig av namn som en proxy för olika pouplationers sammansättning. Däremot så är det en sak som bör göras varsamt och helst inte offentligt, då det är så lätt att förenkla saker. Ett exempel är hur lång tid det tog för irländare att börja studera på Harvard. Visserligen så för och förde det universitetet aldrig bok över studenternas ursprung. Men det tog lång tid innan den förste Patrick började studera där.